torsdag 1 december 2016

Mindre kött är bra för mig

Mindre kött men bra kött. Gärna fisk och kyckling. Vegetarisk mat för att jag har lust. Jag funderade en stund på vad detta egentligen betyder för mig. Jag insåg ganska snabbt att det betyder att jag mår bra! Visst är det gott med en grillad köttbit någon gång då och då men den köttbiten bör vara ganska liten.

I förrgår så hade jag ett litet kravmärkt lamminnanlår på bänken. Köpt lokalt, uppfött lokalt. Jag vände köttbiten i en kryddblandning med choklad i som jag köpt på Österlenchoklad och så brynte jag hastigt runt om på högsta värmen. Efteråt så satte jag kött-termometern på 60 grader och ugnen på 120 grader. Härifrån tar det en stund fram till färdig köttbit. Men låt det ta tid för resultatet är fantastiskt. Räkna med minst 20-25 minuter i ugnen och så tio minuter för köttet att vila under folie efteråt. Allt beror förstås på om köttet var rumstempererat eller kylskåpskallt när ni började steka. Och hur stor biten var! Min bit vägde några gram under 300. Når köttet nått rätt temp och fått vila så väntar en genomrosa och mör köttbit. Bland det godaste jag har ätit faktiskt. Tillbehören måste ju matcha att man äter mindre kött. Jag valde att koka lite färsk broccoli lätt, göra en tsatziki med både fetaost och gurka i samt fritera sötpotatispommes. Min sötpotatispommes skär jag rå i ganska grova stavar och sedan lägger jag stavarna i en påse, tillsätter lite potatismjöl och skakar runt. Sedan friterar jag dem bara rakt av. Det är bara så himla gott.

torsdag 24 november 2016

Grönkålen, inte brara en julsak

När jag som späd 16-åring fick anpassad studiegång i köket på Vimmerby stadshotell så var grönkålen mest något vi petade in under grishuvudet för att snygga till halsbrottet. Eller något som laxen kunde vila på. Jag tror inte att någon satt där under de trevliga julborden och knaprade grönkål som snapstilltugg inte.

Numera tillber jag grönkålen. Och den ännu läckrare svartkålen... Faktiskt kål i alla former. Den som inte låtit ett halvt spetskålhuvud sakta bakas med smör, salt och sirap i ugnen på 120 grader en eftermiddag har liksom inte levat på riktigt.

I går kväll serverade jag grönkålen i en pastasås.

Bryn bitar av kycklingfilé, gul lök och grönkål. Se till att ha lite fart i pannan så att kycklingbitarna får färg. Tillsätt creme fraische, en skvätt vatten och buljongtärning efter smak (jag hade grönsakstärning men höns eller kyckling hade funkat lika bra). Lite grädde avrundar det hela. Jag smaksatte med lite salt, massor av svartpeppar och så en matsked ljus sirap. Grönkålen och sirapen = ljuv musik. Från frysen tog jag sedan (ha alla nötter och frön i frysen, då härsknar de inte) två nävar valnötter och kramade sönder över grytan. Så gott! Jag hade god tagiatelle till, sån blandad grön och vit som Barilla har. Den är finfin.

onsdag 23 november 2016

Mumsig röra till det mesta

I går kväll så behövde jag en röra. Jag tog lite majjo, en vitlöksklyfta, några kvistar basilika och lite pinjenötter och mixade. Smaksatte med salt, en nypa socker och svartpeppar. Resultatet blev en supergod pestomajjo! Dippa, ha den till kyckling eller till halloumi!

tisdag 22 november 2016

Vintermörker

När mörkret sänker sig inträffar ett annat sorts liv. Själv skulle jag helst leva med ljuset som man gjorde förr. Ljusa sommarkvällar kan jag hålla mig vaken och sysselsatt länge. Då är det okej att somna sent och vakna tidigt när solen klättrar på byrån i hallen. Nu vill jag få fram middagen och sedan kura i soffan en stund före läggdags. Jag liksom sätter kroppen i stand by-läge under de mörka månaderna. Jag är ju en hängiven anhängare till säsongsbundet ätande och en kall sallad lockar mig verkligen inte nu. Långbakat kött i ugnen eller gräddiga gratänger ska det vara. Sånt som man håller värmen av inifrån och ut.

Ett riktigt fantastiskt tips är att ta fram stekgrytan. Bryn kött och grönsaker på lunchen, häll på vätska och goa kryddor. Dra på locket och ställ in hela kalaset i ugnen på 120 grader. När ni kommer hem så väntar en gudomlig gryta på er!

måndag 21 november 2016

Aldrig slänga, alltid äta

Detta med att gå från tre i hushållet till mestadels två, då och då en  och så varva upp till tre de flesta helger har fått mitt flexibla sinne att spetsas lite. Vara på tå liksom. Det gäller fortfarande att handla storpack men jag väljer att se till att det mesta är styckfruset sedan. Och jag har en hel del små byttor med frusna enportionare att ta till när någon är ensam hemma och jobbar länge. Det är uppskattade små lådor för den hårt arbetande sonen också. Att ta med till jobblunchen.

När kylskåpet är fullt så känner jag mig lite rik faktiskt. Det ska finnas lite av allt men inte för mycket av något. Rester är verkligen en gåva...ät dem, frys dem eller gör om dem till något nytt!

tisdag 15 november 2016

Bästa smuldegen

I helgen upptäckte minsann rådjuren min kulturspenat! En gammal sort med lite fetare blad och ljuvligt snygga ätliga blommor på. Jodå, mums mums så var den borta. Finsmakar-rådjur. De missade tack och lov den vanliga spenaten som dolts av snön. Den ska jag passa på att äta själv så snart snön har smält idag!

Annars vill jag ge ett supertips! I helgen gjorde jag blåbärspaj. En helt vanlig smulpaj där vanligt vitt socker ersattes med lite karamelligt rårörsocker och så det bästa - i smuldegen så tog jag bort hälften av mjölet och ersatte det med krossade digestivekex! Wow så gott med det sötsalta och crunchiga.

tisdag 1 november 2016

Bristvaror i jultid

Okej, så i år riskerar vi att smöret tar slut till jul. Förra året så var det ansjovisen. Faktum är att då gick jag så långt att jag hamstrade vid denna tiden. Jodå. Jag frågade personalen i min butik som bekräftade att de kunde se problem med tillgång på ansjovis till jul.

Så jag hastade till silldisken och tog fyra burkar för säkerhets skull.

Med ansjovisbristskräcken i starkt minne så sneglade jag på hyllan igen strax före jul. Skulle den vara tom? Skulle jag med mina fyra burkar säkrade kunna hjälpa några desperata janssons-sugna som inte fått någon burk?

Men hyllan gapade ingalunda tom...jag däremot, jag hade ett litet lager minsann. Ansjovis går ju alltid åt. Förr eller senare.

Rapport från grönsakslandet....jag skördar fortfarande morötter, machesallad och vanlig spenat. Väldigt bra gröda den där sena salladen.

tisdag 18 oktober 2016

Gnocci, bara för att det är så gott

Sedan jag upptäckte gnoccins goda sidor så har livet blivit lättare. Förmodligen inte runt midjan men livet består ju av mera än ett midjemått, eller hur? Nyttig mat kan vara sånt man mår bra av i själen också.

Gnocci är en liten potatis- och mjölkudde som går att göra massor av roligheter med. Grunden består av pressad eller mosad kokt potatis, ägg, mjöl och salt som bearbetas till en hanterbar deg. Rulla till centimetertjocka rullar och kapa av i små lämpliga bitar. Kokas i saltat vatten 4-6 min.

Vill man sedan så kan man ha i hackade örter i degen. Spenat. Parmesanost. Soltorkade tomater. Eller rubbet på en gång. Ja, ni fattar. Man smaksätter och man tager vad man haver.

Jag har till och med gjort grundgnoccisarna och lagt upp på fat och toppat med stekt bacon, lök och kryddpeppar. Servera med lingonsylt och ovispad grädde. Ofyllda kroppkakor ju...

Allra bäst lämpar sig ändå gnoccin till en gräddig sås. Ikväll blir det champinjoner, lök och kyckling. Stek alltid champinjonerna ganska hett först i smör. Sänk sedan värmen och stek dem länge. Blir godare så.

Blir det gnocci över så går de utmärkt att frysa ned. Då kan man ta upp dem och steka dem sedan. Uppstekt gnocci är fenomenalt gott tillbehör till det mesta faktiskt.

onsdag 12 oktober 2016

Den kära knölen

Potatisen är förvisso en knöl  men icke desto mindre en bra knöl.

Igår stekte jag laxfjärilar. Till det hade jag varm potatissallad som är för gudomlig för att undanhålla er.

Ta potatis av en god och fast sort, gärna små, jag tog Cherie. (8-10 st)
Skala och koka.
Bryn ca 50 gr smör.
Ta ett par nävar spenat (snåla inte!) och en knippa dill. Hacka dillen.
När potatisen är färdigkokt och avhälld så lägg på spenat och dill. Flingsalt. Häll över det brynta smöret. Och nu till det riktigt viktiga - en matsked äppelcidervinäger. Rör om allt och så bara ät.
Om ni är tveksamma till vinägern, var inte det! Med vinäger och smör uppstår ljuv matmagi.
Prova!

torsdag 6 oktober 2016

Mindre kött men bra kött

Hemma blir det mindre och mindre kött. När vi äter kött så blir det nästan uteslutande bra kött som inte åkt för långt. Tyvärr upplever jag det fortfarande som svårt att finna lammkött lokalt i små mängder. Därför blir lammet ibland importerat.

Efter att ha ätit hemkokt gulaschsoppa på älgkött i dag så önskar jag verkligen mera sånt i frysen. Älgköttet är verkligen ljuvligt, inte minst i köttbullarna till jul! Som givetvis ska blandas med hälften älg och hälften fläsk.

Idag blir det vegetarisk gryta där linser och underbar blomkål får spela huvudrollen.

tisdag 4 oktober 2016

Äpplet som råvara

Svenska äpplen...ja nog är det gudomligt. I helgen gjorde jag Tareq Taylors äppeltosca och maken tog och tog om. Jättegod var den så klart. Knäckig Tosca och syrliga äpplen...

Det var värre i söndags. Då bestämde jag mig för att göra smöriga bullar med äpple. Jag tog min egen surdeg och satte den men med en ganska rejäl mängd honung för att få en söt men inte översöt deg. Jag gjorde som platta minipizzor och bredde på en blandning av mandelmjöl, havregryn, socker, ägg och smält smör. (Nej, jag mätte inte, jag gjorde en lagom tjock gegga...) Avslutningsvis tryckte jag ned två rejält tjocka äppelskivor som jag doppat i socker och kanel. Droppade över lite extra smält smör och så bakade jag dem 15 minuter i het ugn.

Resultatet?

En ljuvlig bulle där äpplet spelar huvudrollen. Stuns i degen och lite extra gottis med smörgeggan. Inget man äter jämt men fantastiskt bra i stället för godis, tycker jag.