Well, tänk er att ni sitter i en brunn och lyssnar på en irriterande idiot som sitter snett bakom er.
Så känns implantatet just nu.
Något har hänt och det hände när jag startade upp efter duschen i torsdags kväll. Antingen har processorn gått i barndom (alltså tillbaka till läget jag hade den inställd på när jag for hem i onsdags...) eller så har jag förändrats...
Jag längtar till Linköping på torsdag! För jag vet att om jag bara får ställa in lite så kommer det att bli bra igen! Men jag ska trycka tre gånger på spara...
