fredag 3 december 2010

Rasande på vinter

Snövallarna är höga utanför fönstret och jag är oresonligt arg på vintern. Jag är medveten om att det är totalt menigslöst men ändå, arg är jag.

Arg på väglaget mest och näst mest på kylan. I förrgår länsade jag en butikshylla på proppar. Så fort temperaturen stiger mot 20 grader minus ute så är det helt omöjligt med vissa saker. Exempelvis att köra micron och vattenkokaren samtidigt. Eller vattenkokarenoch ytterbelysningen...eller mitt pelargonelement och varmvattenberedaren. Mysko ting som blir till grädde på moset i vinterkvällen.

Men vintern är mystisk. Såväl för mig som för SJ och Vägverket. Om jag tycker att mina problem är stora så är de ändå inte i närheten av vad ansvariga på tidigare nämnda ställen ska känna i dessa dagar. Så utskällda och så hånade.

Det sista jag såg var Fotbollsfrun i Kalmar som kunde berätta om en ko som rymt från slakteriet. Kossan sprang i vild fart genom Kalmar och hamnade på tågspåren, en rejält säker plats så här års, menade Fotbollsfrun.

För mig som inte åkt tåg på länge så känns det verkligen inte lockande. Om man får tro på kvällstidningarna så går tågen högst sporadiskt...
Att fyra, av totalt fyra, tåg på sträckan Västervik-Linköping står på verkstad samtidigt kan man fundera på. Det skulle vara ett olyckligt sammanträffande, enligt insatta.

Jag tror att det är värre än så. Den person som alltid ser till att kärnkraftverken står stilla för underhåll under kallaste vintern har helt enkelt fått utökade befogenheter till att även basa över vissa tåg.

Snösvängen får minst lika mycket skäll. Jag funderar också på om det verkligen inte var bättre förr? Vi brukar ju i alla fall gärna tro det. Å andra sidan så körde jag inte bil i eländet "förr". Om nu förr är så långt tillbaka som på 1960-1970-talet förstås.

Men som sagt, det finns obegripligheter. En obegriplighet är att vägar kring skolor och dagis inte skottas före centrala stan som ändock inte öppnar förrän 10. Om man ska generalisera...jag har verkligen inte åkt runt och tittat överallt. Så mitt hopp står till att det är bättre på sina ställen.

I morgon ska jag mysa och se på teve när mitt parti har förtroenderåd. Då kommer mina bloggande vänner att överlämna en rykande färsk rapport i tre delar om hur medlemmar i Netroots ser på partiets idéutveckling, organisation och politik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar