Boken på allas läppar kom av sig. Johan Westerholm skriver att Thomas Bodströms bok drogs tillbaka för att Thomas ska vara missnöjd med omslaget. Huruvida det är sant kan vi kanske lämna därhän så länge.
Läs gärna Magnus Ljungqvists artikel på Newsmill för att få en ny bild av Bodström.
Jag tänkte ägna mig åt Bodströms star quality och divalater. I alla fall som det framstår i media för mig som inte känner Bodström. Mitt starkaste minne av Bodström är från en partikongressfest när han kom in utklädd till Christer Lindarw i en outfit som var alldeles häpnadsväckande. Mitt under framträdandet så kom den riktiga Christer Lindarw in och det var förstås hög jubelfaktor då... Två divor på scenen.
Bodström valdes ut av Persson och målades upp som en wonderboy. Ministern som trollade med en boll och som kikade på oss under en ruffsig lugg. Charmigt och lockande. En snygg minister! Jisses. Senare fick vi bilden av badboy också. Han trixade med tid. Eller rättare sagt så verkade det som om han hade all tid i världen eftersom han klarade av att vara riksdagsledamot och driva advokatbyrå samtidigt som han skrev böcker och han med styrelsearbete i privata förskolan Pysslingen. Nämnde jag att han är småbarnsfar också?
När han fick kritik för mångsyssleriet så ska han ha hämnats med att att inte delta i riksdagens prestigefyllda fotbollsmatch...
Ameh.
I mina ögon framstår inte Bodström som en räddare i nöden precis. Bodström ifrågasätter om Juholt ska klara av att gå hem hos kvinnor, akademiker och storstadsbor. Well, Bodström gjorde ju uppenbarligen själv inte det eftersom vi förlorade valet 2006. Håkan vet vi ju ännu inte hur det går för 2014...
Hjältegloria har han ingen - Bodström. Han framstår som en bitter och tramsig typ.
Dagens socialdemokratiska hjältar är alla de förtroendevalda kvinnor och män ute i landet som kämpar på med sina uppdrag. Alla fritidspolitiker där ute som lägger kvällar och helger på möten och annat för att vara med om att förbättra kommuner och landsting. Alla som pusslar med tid för att hinna med både jobbet och uppdraget utan att det drabbar vare sig arbetskamraterna eller barnen. Alla dessa skitmåltider i ena handen när man är på väg från jobb till möte. Alla kvällar då barn har hunnit somna innan man är hemma. Alla gånger man slits mellan tvättmaskinen, möteshandlingarna och sagoboken. Kärleken till partiet, familjen och livet på en gång och i en röra.
Det du Bodström, det är något helt annat.
Mera hos Hannah Bergstedt och Martin Moberg och om socialdemokrater som behöver frisk luft på en blogg nära dig ocdh hos Nyheternas ledarskribent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar