I dag vill jag lyfta fram ett inlägg från Sandro Wennberg. Han skriver bland annat så här:
"Svensk arbetarrörelse blöder bokstavligen i dag. Ingen trianguleringsstrategi, ingen framing-process i världen eller pr-konsult för den delen kan hjälpa svensk arbetarrörelse om det saknas en uppriktig vilja till förändring."
Jag skriver under på det.
Jag började engagera mig för 25 år sedan. Under hela min aktiva tid har vi ständigt återkommit till frågor som "hur ska vi få flera att gå på våra möten" och "hur ska vi ta hand om nya medlemmar". Om och om igen, år ut och år in....
Arbetarrörelsen blöder verkligen. Facket tappar och partier tappar. Inte bara sosarna, alla. Medelåldern bland de som sitter i kommunfullmäktige är fortfarande skyhög. Jag säger inte att jag vill bli av med de gamla men jag är för en rejäl blandning.
Vi måste dra upp huvudet ur sanden, kolla runt och anpassa möjligheterna till demokratiskt inflytande och engagemang efter vår samtid. Vi kan inte tro att människor kommer att acceptera att viga sitt liv åt partiet. Och med det menar jag fyra-fem kvällar i veckan samt helgtjänst. Det måste bli fullt möjligt att ha barn och vara politiskt aktiv. Det är det ärligt talat inte fullt ut idag.
Vi måste få till en modern organisation om vi vill att både partiet OCH den representativa demokratin ska överleva på sikt.
Mera hos Martin Moberg på en blogg nära dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar