onsdag 19 december 2012

Julen - min version

Julen har diskuterats flitigt bland vänner på facebook nu en tid. Och därför kan jag inte låta bli att ge min reflektion, den lite längre varianten. Griniga Johan Westerholm är egentligen mindre grinig än vad han vill framstå som. I dag duggar klokskaperna lika tätt som regnet i Jönköping gjorde i måndags kväll.

Julen ska firas så att man trivs med den. Punkt.

Jag vet inte exakt varför julkorten i alla år varit min stora fasa, men så är det. Julkortshelvetet. Som så mycket annat så föll julkorten på min lott och därmed naturligtvis ansvaret för att alla som ska ha ett julkort också får ett. Ansvaret för fasan när man inser att man fått ett julkort som inte återgäldats. Ja, ni vet, det ska ju naturligtvis vara samma antal ut som in i brevlådan.

Nu vågar jag VÄGRA julkort. I år är det tredje eller möjligen fjärde julen som jag har modet att stå emot julkortspressen. Jag tycker fortfarande mycket om mina vänner och släktingar men jag skickar inte julkort. Vitsen med att bekosta kort och frimärke gynnar bara tillverkare och Posten. Julkortet till mor skulle vara enklare att ge henne i handen eftersom vi ändå ses hela julafton OCH dagen före julafton. Men så enkelt är det inte. Och helt okontroversiell är nog inte min julkortsvägran. Mor skickar fortfarande julkort men bara med sonens namn på... Jag väljer att tro på att det helt enkelt beror på att hon djupt respekterar min "våga vägra julkort" inställning!

Vare sig den är i glada släktingars sällskap eller i ensamhet så ska firandet helst vara självvalt. Alla väljer inte ensamheten men det finns de som gör det. Det har jag respekt för. De som väljer bort avlägsna släktingars ylande barn som far runt över möbler, hänger i gardiner och kastar julpapper överallt, ja, dem har jag stor förståelse för. Finns ingen anledning att fira julen på ett sätt man inte vill!

Men i en familj så kompromissar man. Jag ska fira jul med mannen i mitt liv, sonen och med mor. Flera behövs inte.

Precis som i många andra fall så är det före jul som är det fina. Längtan, väntan och så vidare. Ja, jag vill ha lussekatter och pepparkakor. Och min egen svartvinbärssill. Plus några saker till. Men jag bakar bara för att jag vill och för at det är mitt sätt att både njuta och koppla av. Att få baka och laga mat är njutning. Trivsel och trevnad. För mig. Jag ska tyvärr erkänna för Hr Westerholm att Ernst Kirschsteiger kommer fylla teverutan hemma alla kvällar som han pysslar i tv 4. Inte för hans skull utan för att det han gör ofta (inte alltid) är snyggt, enkelt och maten så god...sorry Johan... Jag ser gärna andra som pysslar järnet men jag gör inte allt sånt! Icke! (I alla fall inte såååååå mycket, men lite halm och granris är väl okej?)

Innan jul är det fina. Sedan ska graneländet ut, snabbt som ögat. Tjugondag knut inväntas inte. Ut med granen och in med väntan på vår. Så är det för mig.

I år blir klapparna inte så dyra för i år ska vi fara till palmer och sol så fort det bara går. Det ser jag fram emot mera än julen! Tänk, jag köpte mig en egen julklapp i dag! I förskott....den ska jag ha på mig både julafton och nyårsafton. Helt onödigt nödvändigt.

Men, för julen har ett stort men, låt oss glömma onödiga inköp, julstress och stressen för att hinna allt innan ledigheten äntligen ska ge oss vila och återhämtning. Tänka på dem som är ensamma utan att vilja vara det. De som vräks från sina hem trots att kristdemokraternas Maria Larsson lovade nolltolerans mot vräkningar av barn. De som inte har annat än till maten på bordet och det långt ifrån det överdåd som många bullar upp.

Hos Rädda Barnen kan man handla julklappar som gör gott. Det är en fin idé.

God jul på er hur ni än vill ha den!