I helgen har jag tänkt mycket på en arbetskamrat jag hade för några år sedan. Det visade sig att Inger och jag delade samma trädgårdsintresse. Och som alltid så delar man med sig av olika växter till varandra, jag tror att Inger fick pelargoner av mig men jag minns inte säkert. Min pelargonfeber rasade som värst då. Man blir lätt dimmig av det...
Jag minns högst påtagligt vad jag fick. Jordärtskockor. Några små torra knölar i ett paket. När det först kom till Vimmerby så planterade jag dem i ett vått hörn av trädgården. Där avskydde de att leva. Jag fattade att om det skulle bli äta av så var jag tvungen att ge dem en torrare tillvaro. För några år sedan fick de flytta och numera så gäller det att vara med, hitta på nya rätter och framför allt - ge bort.
I helgen var det dags för det som behöver göras ungefär varannat, var tredje år, gräva upp alla skockor och sätta ned nya i rimlig mängd. Annars så riskerar de nog att växa ihjäl sig. Jag hade tagit fram två rejäla lådor för att sortera stora och små skockor i. Efter en litens stund fick jag hämta två nya lådor. När jag fyllt de två nya lådorna så var jag inte halvvägs genom mitt inte så stora land. Vid detta laget var jag rent skock-matt. Skock-matt i knän och armar. Men skam den som ger sig. Nu satte jag ny fart och struntade i sorteringen. Jag bara la upp högar av skockor i landet varefter jag grävde. Bitvis var det mera skockor än jord. Resultatet av mina två x en och en halv meter land var dryga 20 kilo skockor. Tio drygt gick vidare till en glad man som ska sätta skogsträdgård och låta grisar hålla efter återväxten på skockorna. Det är kanske modellen. Kvar har jag minsann tio kilo prima skockor. I helgen ska jag göra soppa och toppa den med isterbands-smul (inanmätet på ett isterband steks knaprigt och så har man i hackad persilja på slutet).
Något som var supergott var ugnsrostade skockor med hasselnöt och citronrasp!
Skär grova bitat av skockorna och grovhacka hasselnötter. Ugnsrosta dem med salt och en nypa socker i het ugn med en stor klick smör. Rör om någon gång. När skockorna är klara raspar man över citronskal och äter bums. Antingen som bufférätt eller som tillbehör!
Lider idag av trädgådsträningsvärk. Att gräva upp skockor kräver muskler jag inte visste att jag hade. Varje år så lovar jag mig själv att "i år ska jag ta det sakta, liiiite vare dag" så att kroppen vill vara med. Och varje år så lurar den mig, trädgården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar