Jag erkänner. Det bor till och från en liten kollektivkramare inuti mig. Inte jämt, jag uppskattar ensamhet och hemmets härd på alla sätt. Men ibland...tänk att bo på en gård i Toscana och stå där och röra i min tomatsås. Mama Dolmio typ. Kanske mera mama Dolmio än 1970-tals kollektivare....jag skulle inte klara oredan.
Därför blev jag lite extra glad när ny teknik nu verkar gå min väg. Om jag lagar för mycket mat så kan jag sälja den till grannen som inte hinner!
Tänk om den möjligheten hade funnits förra måndagen när jag stod i köket och lagade mat till bara mig. Med fem matlådor som resultat utöver min egen middag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar