Så här års bär man på oro. Frostoro.
Värmen gör att allt sticker iväg, växer och blir ståtligt. Växter som inte fanns ena dagen är där nästa.
Ingalunda ska ni tro att bara för att ett persikoträd fått namnet Frost så tål det densamma...icke. Frost på Frost så blir det obönhörligen inga duniga frukter i juli.
Med Katsuran är det lika illa. Den är ivrig och fäller ut små rosafärgade musöronblad mot solen. Skoningslöst så kan kyla förvandla bladen till små frystorkade smulor i handen. Den kommer igen, det gör den, men man vill ju inte se den lida...
Så man oroar sig. Och man längtar. Och man undviker personer som kraxar "det kan bli frost fram till midsommar, tänk på järnnätterna" med domedagstonfall.
Jag som redan satt ut pelargonerna på ett skyddat ställe! Och olivträdet och bougainvillean och chokladblomman och citronverbenan och....ja, ni förstår. Snart kommer jag att svepa in saker i skiraste väv som får trädgården att se ut som en spökvandring mitt i natten. Gamla badlakan över parasollbladen och en filt till trilliumen. Natti natti...
Jag tror faktiskt inte ni förstår hur mycket kamp det är för att få till en fin trädgård :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar